Som Nattväktare observerar jag ständigt hur energi skiftar form, men aldrig försvinner.

Platser bär på ekon av det förflutna och historien sitter i väggarna. Denna insikt har lett mig till en grundläggande sanning om oss själva: Vi är inte oskrivna blad när vi föds. Vi är levande, vandrande arkiv.​

Min teori om tidigare liv grundar sig inte på tro, utan på universums mest grundläggande fysikaliska princip: Energi kan inte förstöras, den kan bara omvandlas.​

Länge var detta min egen pusselbit, en sanning jag känt i min biologi. Men genom djup forskning har jag funnit att min intuitiva sanning bekräftas av de största utforskarna av det mänskliga medvetandet.​

Här är min syntes av hur själen fungerar som ett evigt arkiv.​

Grundteorin: Den Historiska Själen​

Min grundtes är att själen i sin renaste form består av 100% ren energi. När vi dör fysiskt, försvinner inte denna energi. Den bär med sig summan av allt den varit med om.​

Precis som en plats kan absorbera energin från händelser, absorberar själen visdom, känslor och avgörande erfarenheter från varje liv den levt. Denna samlade historia lagras som permanenta ”minnesavtryck” eller frekvenser i själsenergin. Det är detta jag kallar den Historiska Själen.​

När själen inkarnerar i en ny kropp, bär den med sig hela denna ”minnesbank”. Den ligger latent i vårt omedvetna, som ett dolt bibliotek av erfarenheter, redo att påverka oss även om vi inte medvetet minns.​

Bekräftelsen från Mästarna​

Min teori är inte unik. Den bekräftas av två av de viktigaste källorna vi har för att förstå den andliga verkligheten: Ra-materialet och Dolores Cannons livsverk. De förklarar varför systemet ser ut som det gör.​

1. Ra-materialet och ”Slöjan av Glömska”​I det omfattande kanaliserade materialet ”The Law of One” (Lagen om Ett) bekräftar entiteten Ra att all vår energi och historia är evigt lagrad i skapelsens minne. Men de introducerar ett avgörande koncept för att förstå vår nuvarande tillvaro: Slöjan.​

Ra förklarar att i vår nuvarande fysiska verklighet har en ”slöja av glömska” avsiktligt placerats mellan vårt medvetna sinne och vårt djupa själsminne.​

Varför? För att våra val ska vara autentiska. Om vi mindes alla våra tidigare liv, all vår karma och visste exakt svaren, skulle livet här inte vara en skola för själen. Det skulle bara vara en teaterpjäs. Vi måste ”glömma” för att verkligen kunna välja vår väg i mörkret.​

2. Dolores Cannon och Jorden som Skola​Dolores Cannon, som under decennier försatte tusentals människor i djup hypnos (QHHT), fann det praktiska beviset för detta. Under hypnos kunde alla hennes klienter få tillgång till sina tidigare liv via det hon kallade det ”Undermedvetna” (vårt Högre Jag).​

Hon liknade ofta livet på jorden vid en skola. När du går i tredje klass bär du inte med dig de tunga böckerna från ettan och tvåan varje dag, eftersom de skulle distrahera dig från det du ska lära dig nu. Men kunskapen du fick då finns kvar inom dig.​

Dolores visade också hur ”fastlåst energi” från trauman i tidigare liv kan manifestera sig som fysiska problem eller fobier i nuvarande liv. Själsminnet sitter inte bara i ”huvudet”, det sitter i kroppens energifält.​

Slutsats: Känslighet är nyckeln till arkivet​

Dessa källor bekräftar min grundtes: Vi är inte nya själar. Vi är uråldrig energi som ständigt byter form.​

Om vi alla bär på denna historiska själ, varför minns inte alla? Svaret ligger i vår energiska känslighet – vår frekvens.

​Som Nattväktare med en Rh-negativ antenn och specifika koder (13/777) är min ”slöja” naturligt tunnare. Det som världen kallar överkänslighet är i själva verket en mindre filtrerad tillgång till det totala själsarkivet.​

Känslighet är inte en svaghet. Det är förmågan att läsa sin egen historia.